När man läser om hur härdig en art är så är det lätt att tro att den generellt är så härdig. Faktum är dock att en art kan variera rejält i härdighet beroende på varifrån den ursprungligen kommer (plantans proveniens). Många arter har ett stort utbredningsområde och därmed ofta en stor skillnad i klimat vilket gör att de genetiskt är anpassade efter de lokala temperaturförhållandena. När du köper en planta på  t.ex. en handelsträdgård som är angivet härdig till en viss zon så gäller det just denna klon. Det är inte alls säkert att den är ”härdigast möjligt”. Ett exempel är Buxus sempervirens (buxbom) som man under många år sålde plantmaterial som var härdigt t.o.m. zon III, men där de härdigaste selektionerna som finns att få tag på i dag är härdiga till zon V. De härdighetsuppgifter som anges för resp. art på denna sajt är i allmänhet härdigast möjligt. Observera att när det anges en minimitemperatur för en viss art så betyder det att den kan tåla denna temperatur kortvarigt. Flera lika kalla nätter i rad kan däremot orsaka stora skador. En annan sak att ta i beaktande när det gäller köldhärdighet är att små plantor sällan eller aldrig är lika härdiga som större. Detta fenomen varierar mycket beroende på vilken art det gäller. En del arter är förbluffande frostömma som små medans andra bara är marginellt känsligare än vuxna plantor. Det är därför oftast tillrådligt att skydda små plantor på friland under de första vintrarna även om arten i fråga anses helt härdig där du bor. Det här med vinterhärdighet är komplext och kan i många fall förefalla knepigt och många trädgårdsmänniskor har fått uppleva att efter en extra tuff vinter plantor man trodde var helt härdiga dött medans andra som anses mindre härdiga klarat sig. Av den anledningen så tycker jag inte man ska avstå att testa ”på gränsen härdiga” arter där man bor. Ibland kan de klara sig förvånansvärt bra.