När man anlägger en trädgård kan man välja växter som är anpassade för den jord man har eller välja att förbättra jorden så att den blir lämplig för just dina plantor som kanske har andra krav. Man kan naturligtvis välja att endast förbättra jorden på delar av trädgården. Många växter kräver en god dränering medan andra vill ha en fetare och fuktigare jord. När man ska odla ”på gränsen” plantor så är emellertid en god dränering A och O oavsett art för att få växten att avmogna i tid och bli så härdig som möjligt. Det som händer om man planterar en växt som är optimerad för en kraftig jord i mager väldränerad sandjord är att den inte växer optimalt (långsam tillväxt). Detta är priset man får betala för att kunna odla arter som annars inte skulle kunna överleva i trädgården. Det är oftast lättare att förbättra sandjordar om man vill odla t.ex. fukt och näringskrävande buskar och perenner än att dränera av fet jord om du vill odla växter som kräver optimal dränering. Torr och mager sandjord o.d. kan förbättras med bark och torvmull eller en god kompost. Ska du odla växter som måste ha god dränering, t.ex. de flesta Euphorbia, Cistus (cistros), Santolina (helgonört), Lavendula (lavender) i fet fuktighetshållande jord måste du gräva en hel del och blanda i rikligt med grov sand o.d. Hemma hos mig har jag väldränerad sandjord i trädgården som är relativt kemiskt neutral. I den jorden växer det mesta förutom Rhododendron som ju kräver ett lägre pH. Dessutom har jag lagt i lite fet kompostjord där jag odlar de storväxta och fuktighetskrävande Rodgersia och Astilboides (parasollblad). Med detta inlägg menar jag att det där med jordfrågan inte behöver vara ett så stort problem om man är lyckligt lottad som jag är. Det är värre om man har en trädgård med dåligt dränerad lerjord eller dylikt. En sådan jord håller mycket fukt och den brukar vara tung och svårbearbetad. När den är torr blir den gärna stenhård. När en jord håller mycket vatten får växternas rötter svårt att tillgodagöra sig tillräckligt med syre. I en lerjord bör man höja humushalten genom att blanda i organiskt material samt tillsätta grov sand. I vissa fall kanske man måste lägga ner dräneringsrör. Ofta kan man läsa om att man ska höja upp odlingsbädden för att förbättra dräneringen. Då har man inte tagit i beaktande att rötterna blir mera exponerade mot kylan då det i en sån bädd kan tränga in kalluft från sidorna. Jag rekommenderar inte detta förfarande till åtminstone mindre härdigare växter. Tvärtom brukar man ju rekommendera att man sätter t.ex. härdiga Fuchsior extra djupt för att skydda dem. En annan aspekt när det gäller val av jord är pH-värdet (aktiviteten av vätejoner). Lågt pH-värde innebär att jorden har sur reaktion d.v.s. hög aktivitet av vätejoner och ett högt pH-värde att jorden är basisk (alkalisk) och har ett låg aktivitet av vätejoner. Det vanligaste växtsläktet man tänker på när vi pratar om sura jordar är Rhododendron. Även en del släktingar till Rhododendron såsom Pieris (buskroslingar), Enkianthus (klockbuskar) samt Calluna (ljung) vill ha en jord med lågt pH. Dessa trivs bäst när PH-värdet ligger på 4,5-6,0. Andra växter med liknande krav är t.ex. Camellia samt många barrväxter. Egen erfarenhet har dock visat att både granar, tallar och ädelcypresser växer bra i kemiskt neutral sandjord hemma hos mig. Barrväxter försurar ju sedan jorden själv m.h.a. förmulnande barr. De flesta andra växter är faktiskt inte så kinkiga när det gäller pH-värdet bara det inte är allt för högt.