Orostachys (Crassulaceae) är små taklöksliknande suckulenta växter från Asien. Till skillnad från Sempervivum och Jovibaraba vill de ha det lite fuktigare på sommaren men ogillar vinterfukt. Rosetterna dör efter blomning och frösättning men ersätts i de flesta fall av nya hela tiden som kommer på stoloner (utlöpare). På vintern vissnar rosetterna ner till små eller mindre knoppar. Släktet består bara av drygt femtontalet arter. De flesta arterna övervintras bäst torrt.

O. aliciae (Kungia aliciae) är en liten föga känd art från Kina. Den har avlånga blad med rundad ände. Rosetterna blir maximalt 3,5 cm i diameter. Härdigheten är ofullständigt känd.

O. boehmeri (syn. O. malacophylla v. boehmeri, O. furusei) som härstammar från norra Japan har små gråa till gråbruna eller ibland blågråa rosetter av köttiga blad. Dessa är något avlånga och är avrundade mot änden. Rosetterna blir oftast bara 2-3 cm i diameter. De många små  blommorna som sitter på förhållandevis höga blomställningar och kommer hos oss under den tidiga hösten är gulvita. Om man ska vara säker på att den ska klara en blöt vinter måste övervintringen ske helt torrt. Denna art är inte speciellt härdig men bör klara sig i de mildaste delarna av landet. Brukar anges härdig t.o.m. USDA zon 6.

Orostachys boehmeri i blom 25 okt.

 O. boehmeri  (bilden tagen 25 oktober)

O. cartilaginea kommer från östra Ryssland och Kina är nära släkt med O. fimbriata och påminner också om denna art. En skillnad är att bladen slutar i en smal spets. En mycket härdig art.

O. chanetii har rosetter som blir ca 4-5 cm. Bladen är förhållandevis smala, något tillplattat valsformiga, något uppåtböjda  och slutar i en spets. Bladen är gröna till mörkt blågrå. Blommorna är vita. Denna art har sitt ursprung i Kina och hör inte till de härdigaste. Dock så bör den kunna klara sig i landets mildaste delar.

O. eburnifolia synonym för O. erubescens (eg. O. spinosa) eller O. fimbriata.

O. fimbriata (syn. O. jiuhuaensis) återfinns i bl.a. Kina och Ryssland. Den har tjocka blad i rosett som är lansettformiga och slutar med en spets. Rosetterna blir upp till 6 cm i diameter. Färgen är grön eller brunaktig. Blommorna som sitter på en upp till 2 dm hög blomställning är vita till röda. En mycket härdig art som bör kunna odlas i stora delar av landet.

Orostachys fimbriata 120609

 O. fimbriata

O. gorovoii är en sällsynt art som bara återfinns i södra Primorye i Ryssland.

O. japonica (O. erubescens v. japonica) har lansettlika spetsiga blad och bildar rosetter som kan bli upp till 8 cm i diameter. Bladen är ljust till mörkt gröna och ofta med rödaaktiga kanter eller bladspetsar. Blommorna är vita. Den har sin utbredning i japan men lär också finnas på fastlandet i bl.a. Korea. Härdigheten är ofullständigt känd.

Orostachys japonica 120922

 O. japonica

O. malacophylla har sitt ursprung i bl.a. Ryssland, Mongoliet, Kina och Japan. Den har rosetter som kan variera från 4-15 cm i diameter och blad som är omvänt lansettlika och är antingen avrundade i änden eller slutar i en spets. Arten är mycket variabel och indelas i flera varieteter. Färgen kan variera från ljusgrönt till turkos. Blommorna är vita eller grönaktiga. En mycket härdig art som bör övervintras helt torrt då den annars lätt ruttnar. Rosetterna vissnar under hösten ner till små knoppar.

Orostachys malacophylla v. aggregata

                         Orostachys malacophylla v. aggregata fr. fam. Johnérs trädgård i Torsås

Orostachys malacophylla v. iwarenge

                                                   Orostachys malacophylla v. iwarenge

O. maximowiczii kommer från Ryssland och har upp till decimeterlånga och smala blad som är omvänt lansettlika och avslutas i en spets. Det finns uppgifter som tyder på att den inte sätter några sidoskott och måste alltså betraktas som monocarp dvs. att den dör efter frösättningen.

O. minuta är mycket lik O. spinosa men är mindre och ljust grön och räknas ibland som synonym. Den kommer från Korea.

O. paradoxa är en liten sällsynt rysk art med avlånga blad som är avrundade mot änden.

O. spinosa (syn. O. erubescens) är nog den mest välkända arten. Den återfinns i Ryssland, Kina, Mongoliet och Korea. Rosetterna kan bli upp mot 1 dm i diameter. Bladen är långsmala och avslutas med en spets. Färgen varierar mycket och vanligast är den grågrön, turkos eller gråblå. Blomställninggen kan bli upp till 3 dm hög och blommorna är gulaktiga. Denna art kan odlas utan vinterskydd om dräneringen är optimal men övervintras dock säkrast helt torrt. Mycket härdig och utsätts av temperaturer på -40°C i de vinterkallaste områdena.

Orostachys spinosa (blomst.)

 O. spinosa från familjen Johnérs trädgård i Torsås

O. stenostachya (Kungia schoenlandii v. stenostachya) är en liten art som kommer från norra Kina och bör vara mycket härdig. Den har rosetter som bara blir 3 cm i diameter och blad som är avlånga och slutar med en spets.

O. thyrsiflora. Denna asiatiska art har små rosetter på någon eller några centimeter i diameter och påminner annars mycket om O. spinosa. Den kommer från Sibirien, Mongoliet och Kina. Blommorna är vita till rosa. En mycket härdig art.

O. thyrsiflora