Olearia (Asteraceae) trädastrar omfattar en bit över hundratalet arter av träd och buskar men även perenner. Nedanstående arter är städsegröna träd eller buskar.
Olearia lepidophylla är en småväxt art från Tasmanien som bara blir halvmetern hög. Den har mycket små silverfärgade blad och bildar täta buskar. Arten bör odlas i en sandig väldränerad jord i ett soligt läge. Blommorna är små och vitaktiga. Torktålig. Kan klara sig i skyddade lägen i zon I.
Olearia macrodonta återfinns på över 1200 m höjd på Nya Zeeland och kan bli 5-6 m hög. I odling dock oftast bara hälften. Kan klara köldknäppar på ner till 18-19 minusgrader utan allvarliga skador. Värd att testas i landets allra mildaste områden.
Blad, O. macrodonta
Olearia nummulariifolia. Även denna städsegröna buske måste betraktas som torktålig. Den har vitaktiga små blommor och små mörkgröna ovala och läderartade blad. Är likt O. lepidophylla småväxt. Den har sin hemvisst på Nya Zeeland. Kan klara sig i skyddade lägen i zon I.
Olearia phlogopappa är en buske från sydöstra Australien och Tasmanien som kan bli upp till 3 m hög men oftast mindre. Den har grågröna avlånga blad som blir 3-4 cm långa. Blommorna är ljust violetta. Härdig i skyddade lägen i zon I.

O. phlogopappa (fr. Wikipedia, foto: A. Barra)
Olearia x haastii är en städsegrön hybrid mellan O. avicenniifolia och O. moschata. Kan klara sig i zon I med lite skydd. Härdig till ca 16-17 minusgrader.
Olearia x scillonensis är en hybrid mellan O. lirata och O. phlogopappa. Det är en rund buske som kan bli drygt 2 m hög. Bladen är avlånga, har vågig kant och är upp till decimetern långa. Denna hybrid kan klara ca 15 minusgrader utan större skador och kan troligtvis klara sig i de mildaste områdena i zon I.