Cylindropuntia, (Cactaceae), är ett släkte inom kaktusfamiljen som av och till räknats till släktet Opuntia. Till skillnad från de senares runda och platta leder så har Cylindropuntia upprätta runda stammar. De är i allmänhet rikligt grenade. Blommorna och fröna är mindre än hos Opuntia. Några arter från USA har visat god härdighet på friland. Dessa arter måste odlas i en mycket väldränerad jord och i full sol. Säkrast övervintras de helt torrt men de brukar kunna klara sig ändå om jorden är tillräckligt väldränerad. Undantag finns. Eftersom de är värmekrävande så är det en fördel om de tillåts växa nära en vägg e.d. Gödslas med en svag dos regelbundet på försommaren. Avseende odling, se även under Opuntia.
C. acanthocarpa. Denna storväxta art som ibland kan nå 4 m höjd men oftast lägre får nog ses som något tveksam på friland. Den indelas i 4-5 varieteter och i första hand bör man testa v. thornbe som växer i centrala Arizona på en relativt höjd. Blommorna är gula till rödvioletta.
C. californica (syn. C. parryi). Även denna art måste nog betraktas som en ”på gränsen växt” även i landets mildaste delar. Arten är uppdelad i två varieteter och det är v. parkeri som är härdigast. Den kan bli upp till 1,5 m hög och växer på upp till nära 2000 m höjd i södra Kalifornien.
C. davisii (C. tunicata v. davisii) är en låg styvt halvmeterhög art som växer i norra Mexiko och södra USA. Arten bör vara härdig åtminstone i zon I.
C. echinocarpa. Denna busk eller trädliknande art från sydvästra USA kan klara sig i landets mildaste delar.

C. echinocarpa (Attrib. to Daniel Schweich)
C. imbricata som igynnsamt klimat kan bli flera meter hög har sin utbredning från norra Mexiko och norrut till Colorado och återfinns på höjder upp till styvt 2000 m. Den blir så småningom en månggrenad buske. Har oftast mörkt rosa blommor som kommer på lite större plantor. Härdigheten hos de provenienser från de vinterkallaste områdena bör räcka för en odling till åtminstone zon III.

C. imbricata
C. kleiniae. Norra Mexiko och södra USA är hemvisst för denna art. Den är buskartad och blir styvt 2 m hög. Den växer på höjder nära 2000 m.ö.h. och bör vara ungefär lika härdig som den förra.

C. kleiniae
C. leptocaulis . Arten är busklik och blir i gynnsamt klimat knappa 2 m hög. Den återfinns i norra Mexiko och södra USA. Denna art bör vara härdig i skyddade lägen i zon I.

C. leptocaulis
C. spinosior kan bli upp till ca 2 m hög och har sin utbredning i norra Mexiko och södra USA och går upp till ca 2000 m. Den har en god vinterhärdighet.


C. spinosior (Attrib. to Daniel Schweich)
C. tunicata är en lågväxande art som bara blir styvt halvmetern hög. Den återfinns från norra Sydamerika upp till Texas. Härdigheten bör räcka till åtminstone zon I.

C. tunicata (Attrib. to Daniel Schweich)
C. whipplei är vanligtvis en lågväxande buske men kan ibland nå ca 1,5 m. Denna art växer på höjder på styvt 2000 m och återfinns förutom i norra Mexiko i den norra halvan av Arizona. C. whipplei har visat sig extra känslig för vinterfukt och bör därför övervintras helt torrt. Det finns en tornlös form av arten kallad inermis.

C. whipplei hos familjen Johnér i Torsås
C. viridiflora är en buskartad planta som kan bli ca 8 dm hög som mest. Den återfinns bara i ett litet område i norra New Mexico (Santa Fe County) på över 2000 m höjd. Blommorna är mörkröda. Den anses av vissa för att vara en naturhybrid. Den har visat sig ha en god frosthärdighet.