Cedrus (Pinaceae) är ett släkte med barrträd som förekommer i medelhavsområdet och Himalaya. Släktet består av endast 4 arter och är närmast släkt med Abies (ädelgranar) och kottarna påminner om dessa. Arterna är så lika att en del botaniker menar att det rör sig om en enda art. Generellt vill de ha en väldränerad jord. Mindre plantor bör skuggas mot vårsolen.

C. atlantica (syn. C. libani ssp. atlantica) atlasceder har sin utbredning i Atlasbergen i norra Afrika (Marocko och Algeriet) där den går upp till drygt 2000 m.ö.h. Den blir vanligen upp till 30-40 m hög. Barren som är smala och nållika är vanligen knappa 3 cm långa. Den har inga större krav på jorden och den klarar både sur till lätt alkalisk reaktion. Trivs bäst i sol eller någon lätt skugga och anses vara torktålig. C. atlantica f. glauca blå atlasceder har vackert blågråa eller silveraktiga barr. Den blir vanligen inte lika hög som arten. C. atlantica f. glauca pendula hängande blå atlasceder har även den blåaktiga barr men har ett mera hängande växtsätt. Detta är även den en mera småväxt form. Kultivaren ’Fastigata’ är smalt upprätt. Arten anses vanligen härdig i zon I och skyddade lägen i zon II. Enligt det amerikanska USDA systemet är den härdig till zon 6.

C. brevifolia. (syn. C. libani ssp. brevifolia) är en liten art från Cypern som ofta bara blir 20 m hög. Den har korta blågröna barr, oftast knappa centimetern långa. Härdig till USDA zon 6.

C. deodara (syn. C. libani ssp. deodara) himalajaceder har sitt ursprung i den västra delen av den asiatiska bergskedjan Himalaya där den kan påträffas på upp till drygt 3000 m höjd. Arten blir högre än den förra och kan ibland nå 60 m höjd. Den har barr som kan bli drygt 5 cm långa. Dessa är ofta ljust gröna men kan ibland tona i blått. Anses i allmänhet som något mindre härdig än den förra och brukar klassas som en USDA zon 7 växt. Allra härdigast lär kultivarerna ’Kashmir’ och ’Shalimar’ vara. Kultivaren ’Aurea’ har gul nytillväxt som sedan övergår till gulgrönt.

  C. deodara (foto: McPrat)

C. libani är indelad i två underarter: ssp. libani libanonceder och ssp. stenocoma turkisk ceder. Den förstnämnda har sitt ursprung i bl.a. Libanon och Israel medan den andra i Turkiet. Det finns små skillnader i barren dessa emellan. ssp. libani ssp har oftast gröna barr medan ssp. stenocoma har blåaktiga. Dessa blir upp till ca 3 cm långa. Arten kan bli upp till ca 40 m hög och återfinns på upp till ca 2000 m höjd. Arten är nästan utrotad i Libanon och de större bestånden finns i Turkiet. Kultivaren ’Aurea Prostrata’ är en dvärgform med gula barr, ’Nana’ är en dvärg och ’Pendula’ är en kultivar med hängande växtsätt. Härdig till USDA zon 6 och bör hos oss klara sig i zon I och skyddade lägen i zon II.

C. libani (foto: Jean-Pol Grandmont)