Aloe (Asphodelaceae) är ett suckulent släkte med flera hundra arter där merparten av dessa återfinns i Afrika. Några få arter som växer högt upp i bergen i Sydafrika klarar kraftig frost och kan testas på friland i Sydsverige. De bör då odlas i ett soligt läge med en mycket väldränerad jord. Kom ihåg att det bara är plantor som härstammar från de allra vinterkallaste områdena som är aktuella för frilandsodling. Eftersom de kommer från hög höjd kräver de ingen varm sommar för att uppnå full härdighet. Räkna med att de kommer till att behöva skydd vid extremkyla. Det är säkrast att hålla dem torra under vinterhalvåret (möjligen med undantag av A. polphylla) så någon typ av t.ex. tak över odlingsbädden är att föredra. Se bara till att det blir bra luftcirkulation då stillastående fuktig luft är ett gift för växterna. Aloe är i allmänhet lätta att fröföröka och är mörkergroende. Följande arter kan vara värda att testas:
A. aristata, borstaloe, är en småväxt, tuvbildande och stamlös art. Den påminner mycket om en Haworthia. Bladrosetterna blir upp till ca 20 cm i diameter och består av många blad. Dessa är mörkgröna med små vitaktiga vårtor. Blommorna är orangeröda till rosa. Den återfinns på över 2500 m höjd i Sydafrika och Lesotho. Det är nog bara i de allra mildaste delarna av zon I som det kan vara möjligt att odla den och även där kan den behöva skydd mot låga temperaturer. Kan klara frostknäppar på åtminstone -20ºC. Härdigheten varierar mycket inom arten och det är bara plantor som härstammar från de högsta nivåerna som kan klara sig på friland.

A. aristata
A. boylei. Denna sk. gräsaloe återfinns på upp till nära 2000 m höjd i Sydafrika. Den har grön
till blågröna relativt smala suckulenta blad med gräddfärgade små fläckar mot basen. Kanterna är försedda med mjuka tänder. Blommorna är orangegula. Plantan mister sina blad vid stark kyla. Härdig till USDA zon 7.
A. cooperii. Det är en bladfällande art med långa tunna och smala gräsliknande blad. Blommorna är orange till rödorange. Härdig till USDA zon 7b/8a. Kan möjligen klara sig i de mildaste områdena i zon I.
A. ecklonis är en oftast stamlös art med smala gröna blad som kan bli upp till ca 40 cm långa och har tandad kant. Blommorna är gula till röda. Fäller bladen vid stark kyla. Härdig till USDA zon 7

A. ecklonis
A. polyphylla är en mycket vacker art där de många grågröna till blågröna lätt suckulenta bladen sitter i en spiral. Dessa kan vara vridna både medsols som motsols. Små plantor saknar spiralformen. Blommorna som kommer på en grenad blomställning är röda till orangeröda. Arten växer solitärt och rosetten kan få en diameter på nära halvmetern. Den tycker om att ha det någolunda fuktigt under större delen av året och klarar inte av torka under längre tid. Klarartemperaturer ner mot 18-20 minusgrader. Skydda vid extremkyla. Arten har sin hemvist i bergen i Lesotho.

A. polyphylla
A. pratensis. Arten har gröna till gråblå blad böjda och förhållandevis breda blad. Bladkanterna är försedda med vitaktiga tänder. Blommorna är gulorange till röda. Den är gruppbildandeoch får alltså flera rosetter. Dessa får ofta en diameter på ca 20 cm. Härdig till USDA zon 7.
A. reitzii. Denna art har stamlösa rosetter med grågröna blad som kan tona i blått med tänder både på kanten och på andra ställen. Blommorna är rödorange. Kan bli rejält stor med tiden. Känslig mot vinterfukt. USDA zon 7.

A. reitzii
A. striatula är en buskartad klättrande art med ganska långa smala gröna blad i toppen. Blommorna är orangefärgade. Den fryser ner vid temperaturer under 10-12 minusgrader men har förmågan att skjuta nya skott kommande säsong så länge som inte rötterna tagit skada. Dessa måste skyddas vid extremkyla. Odlingserfarenheterna från Sverige är nog närmast obefintlig men den kan kanske vara möjlig att odla i Sydsverige om tillräckligt skydd ges.